Så jävla bra, mycket bättre än albumet från 2009 som jag inte ens lyssnat ignom för det var så dåligt. BRA GJORT FINA LARS WINNERBÄCK. Och "gå med mig vart jag går" är så mycket thåström över det hela, tänkte det när jag såg han live och så självfallet så är Joakim Thåström med på låten, så bra!
Det är ganska fint hur musik kan få en på ett sånt bra humör när allt känns hopplöst och äckligt. Lyssnar just nu på Toots And The Maytals och dras med in i musiken och känner en liten glädje till livet. Att min pappa inte är vid liv men att jag ska göra allt för att göra han stolt och allt jag gör kommer jag göra med han i tankarna. Och att jag har så fina vänner, en underbar pojkvän, släktingar och vänner till familjen som betyder så mycket för mig. Dom tankarna och massa andra kommer när jag lyssnar på musik som betyder mycket för mig.
Var i Mora i helgen för att vara med och se på när Team Magnus cyklade Vasatrampet för de som gått bort och i år var det (mestadels) för att cykla för och hedra min pappa, Tomaz Vestman. Om jag ska vara helt ärlig var det faktiskt kul att se alla cyklister cykla loppet, det skulle jag verkligen aldrig tro att jag skulle tycka. Men när jag satt där i bilen framför alla tänkte jag på dig pappa, att jag skulle vilja ha sett dig cykla in i mål, eller cykla satans fort framför alla eller hjälpa dom andra cyklisterna som har det jobbigare. Men istället för att se dig fick jag nu se dina vänner i Team Magnus, och det var fint och känslosamt.
De sista kilometrarna hoppade min lillebror Liam på pappas cykel med hans cykelkläder på och cyklade in i mål. När jag såg Liam på cykeln började jag gråta, och när Liam cyklade in i mål före alla andra började jag gråta. Det var nog då det brast för alla. Det gjorde så fruktansvärt ont i mig samtidigt som jag kände någon slags glädje, för jag vet pappa var med och såg det där och jag vet att han just i den stunden var så stolt över Liam. Det såg så fint ut att se han i pappas kläder och cykel cykla in i mål, för pappas skull.
Efter loppet så samlades alla i kyrkan för att hedra dom man cyklat för, vi fick höra andra personer som mist någon nära och som dom höll tal för och alla tal var lika fina och sist i programmet så kom Bengt och skulle hålla tal för pappa, det var ett sånt fantastiskt fint tal som berörde mig så otroligt mycket och han fick verkligen med pappa i några meningar och jag kan nog säga att alla som var där håller med mig om. Men vem skulle tro att du skulle hamna på tavlan med dom som gått bort och dom Team Magnus cyklade för, och vem skulle tro att en dag är det just dig Team Magnus ska cykla för.
Ingen kunde tänka sig det.
I alla sorg och saknad så var lördagen den 31 Augusti en väldigt fin och vacker dag som jag förevigt kommer att minnas. Så tack Team Magnus för att ni gjorde det här och gör det varje år för dom som mist någon, det är ett vädligt fint initiativ.
Det gjorde nu väldigt ont att gå in på bloggen och se inläggen jag skrev den 16 juni då jag inte var medveten om att min pappa inte var vid liv längre. Kommer aldrig glömma den dagen, tisdagen den 16 juni. Då jag fick ett samtal av min fina farbror Peter som sa att jag ska gå därifrån jag är så kommer han och hämtar upp mig, jag visste direkt att något var fel men jag trodde inte att det var något sånt hära. På vägen till Sundbybergs Station så ringde jag Sanna och grät och sa att någonting har hänt men jag vet inte vad, några minuter efter kommer Peter och jag hoppar in i bilen så kör vi några meter och det är då han säger: Mikaela, det här kommer vara det hemskaste du någonsin kommer att höra. Din pappa är borta.
Min fina pappa, Tomaz Vestman finns inte kvar på jorden som en människa längre. Men jag vet, jag vet verkligen, att han finns runt omkring oss alla som behöver han. Jag vet att han hör vad vi säger och finns med oss hela tiden. Men det gör så ont. Det gör så äckligt ont att veta att jag aldrig kommer få se han igen på några år, att jag aldrig kommer få höra hans tråkiga skämt, han fula dansrörelser som jag nu skrattar åt när jag tänker på det och hans underbara sätt att vara min pappa på. Jag har fortfarande inte riktigt accepterat vad som hänt eftersom jag skulle då gå under och aldrig mer visa mig för världen som finns utanför all sorg och olycka som är just nu. Men den vidriga smärtan i bröster kommer ibland och slår en som en fet käftsmäll i anstiktet, det är då jag gråter skriker och vill försvinna.
Men det känns så skönt att du och mamma spenderade en hel dag tillsamans på måndagen, dagen innan du försvann. Och det känns så underbart att vi åt tillsamans dagen innan, och det känns så bra att vi hann bråka en sista gång om handduken som alltid låg på golvet och om min skitiga rum som jag aldrig städade. Jag tackar dig för allt min fina pappa, utan dig är jag halv men jag vet att du finns brevid hela tiden. Verkligen hela tiden.
Den 15 augusti kommer begravningen att vara, det är alltså om 3 dagar. Det är den dagen jag fruktar allra mest. Det är då allt kommer kännas verkligt tror jag. Är så rädd för hur ont det komemr göra, är så rädd för allting. Men pappa kommer att vara där och sitta någonstans brevid oss, och det känns så bra.
Jag har alltid tänkt att ja inte har några särskilda kvinnliga ”förebilder"/diggar hårt (om man inte tänker på mamma då da) men nu när jag tänker så efter så jo jävlar det har jag visst det.
Jag har sedan flera år läst en blogg som drivs av den otroligt vackra kvinnan Candy Dollheart, och på något vis har jag sett upp till henne. Jag såg henne på Bilddagboken och fastnade för hennes fina utseende då hon såg ut som en liten babydoll, hennes åsikter och så värkar hon ha en stark och fin personlighet som jag älskar. Hon har varit en sån som gjort mig glad då jag varit deppig över sådana saker som varenda tjej kan komma och tänka på, kroppen och alla ideal som finns. Varför hon gjort mig glad och peppad är på grund av att hon inte bryr sig så mycket om alla ideal som finns om att man ska vara modellsmal eller se ut på ett visst sett. Så jag kan väl säga att tack Candy för att du har peppat mig med din blogg, dina fina bilder och dina ärliga texter.
Och det är samma sak med Lady Dahmer. Jag har nästan precis börjat läsa hennes blogg men jävlar, den kvinnan är underbar. Hon utstrålar så mycket vackert, när jag ser henne så ser jag en stark kvinna som inte bryr sig ett shit om vad folk säger. Hon skriver ärligt, rakt på sak och så har hon skrivit mycket om just kroppen. Hennes kropp. Att hon nu gått upp i vikt men det är så hon ser ut, take it or leave it. Jag gillar henne bara, det borde egentligen alla göra på grund av att hon är bäst. Hon är en snygg och awesome mor. Ska nog dra o se hennes och Cissi Wallins pjäs penntricket för att bli ännu mer peppad och älska Cissi Wallin och Lady Dahmer ännu mer. Taggat!
Sitter och tycker så jävla synd om mig själv nu. Ikväll klockan 00.00 kommer Slipknot inta någon scen där på Metaltown medans jag kommer ligga i min säng och ha ont i hjärtat på grund av att jag missar dom en gång till. Men jag skyller inte på någon annan än mig själv, det är bara mitt fel att jag missar dom för tredje gången, ingen annans. Det är mitt fel att jag inte tänker som en normal människa som vill se sitt favoritband sen 56 år tillbaka.
Jag vet faktiskt inte hur jag skulle reagera om jag skulle ha åkt dit och se dom, jag tror nog att jag hade blivit så överlycklig att jag skulle börja gråta samtidigt som jag skriker med i texterna och hoppa runt som en tönt. Usch vad jag älskar Slipknot. Jag älskar deras masker, deras 'tunnor', deras kläder och deras härjande på scenen dom har ungefär hela tiden. Får trösta mig själv genom att tänka att dom kommer att komma hit någon mer gång eftersom att Corey tydligen älskar Sverige och våran publik vi har osv.
Men jag faktiskt inte sluta, sorgligt nog. Hon är vacker, en ren jävla skönhet, och hennes musik ger mig speciell livsgläde jag bara känner när jag lyssnar på hennes musik, eller när jag ser henes fina hår, utseenden och kläder.
Det patetiska är ju nog att den här killens bilder kan få mig att bröja gråta, eller i alla fall få tårar i ögonen för att det är så fint. Så om du vill avlida lite av fina bilder på en ännu finare natur så checka; http://man-and-camera.com/
