Slipknot.

 

Sitter och tycker så jävla synd om mig själv nu.
Ikväll klockan 00.00 kommer Slipknot inta någon scen där på Metaltown medans jag kommer ligga i min säng och ha ont i hjärtat på grund av att jag missar dom en gång till. Men jag skyller inte på någon annan än mig själv, det är bara mitt fel att jag missar dom för tredje gången, ingen annans. Det är mitt fel att jag inte tänker som en normal människa som vill se sitt favoritband sen 56 år tillbaka.

 

Jag vet faktiskt inte hur jag skulle reagera om jag skulle ha åkt dit och se dom, jag tror nog att jag hade blivit så överlycklig att jag skulle börja gråta samtidigt som jag skriker med i texterna och hoppa runt som en tönt. Usch vad jag älskar Slipknot. Jag älskar deras masker, deras 'tunnor', deras kläder och deras härjande på scenen dom har ungefär hela tiden. Får trösta mig själv genom att tänka att dom kommer att komma hit någon mer gång eftersom att Corey tydligen älskar Sverige och våran publik vi har osv.

 

Alltså jag ryser och gråter. Orkar inte.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0