Allt det här var oplanerat, oddsen är emot oss nu.

Det fanns inget som kunde röra oss.
Men du vet att jag var lika rädd som du.
Det fanns så mycket att se så jag släppte taget om din hand och du försvann.
Du vet att jag var lika rädd som du.

Nu faller snön och mörkret är en mördare
som kväver varje kreativ tanke som vi någonsin tänkt.
Men du och jag, vi dansar än, ett krig, ett spel, en lek, ett skämt.
Vi kunde aldrig enas ens om musiken.

En del vänner kommer tillbaka.
Men det är alltid dom som försvann som får oss att ligga vakna
trots att vi glömt bort deras namn.

Andas in och andas ut, orkar jag så orkar du.


Åh fan va fint, så jävla bra. Bästa kent♥

Det kallas chocktillstånd
när orden bränns
inpå bara skinnet
och gång på gång mot asfalten
varför skrapa kinden mot väggarna
klämma fingrar i dörrarna
när benen
alltid bär tillbaka hit
för att presentera ett svin

Det kallas chocktillstånd
när tankar känns
och skär som bitar av glas
små, små sår under linningen
varför är du som jag
mot väggarna
står tvekande vid dörrarna
när benen alltid skakar dig tillbaka hit

Och jag önskar att allt fick plats.

menåhhhhhh<3

Om man faller för sitt hat
och blir rädd och desperat
kan det rätt av bli frågan om panik
då blir man så lätt till djur som flyr in i en bur
där att trampa ner varann blir en taktik

Det är möjligt att du är ett svin
men det är jag med.

Det spelar väl ingen roll
om du tappat tron på allt
Håll ut en sista mil
och få igen det tusenfallt
För döden har du alltid kvar
som en sista lekkamrat
och du får gärna va med mig
fast du är tom och desperat
 
Det har var’t för mycket svart
ja, det är dags att byta färg
 
 
 
 
 
 

Står du som jag, på din balkong och vilar i kaoset som var?

Trött som döden, vinterns korta dar är långa i år.

orkarejpåriktigt♥

Livet förändras vart jag än går
och det kommer kanske inte
alltid vara vi två
bara så länge det finns stjärnor över oss
och bara sålänge våra hjärtan
klarar av att slå

Denna pojken har aldrig riktigt
sett någon i ögonen
och jag förstår om du skulle träffa någon bättre sen
men månen är död när jag tänker på det
och himmlen är gjord av sten

Så många broar jag bränt,
ingen tog mig riktigt över, nej
men jag går inte isär
när jag går med dig

Jag vet ett berg dit jag brukade gå
det är så vackert där,
nästan som en tavla
nästan som en tavla över rätt och fel
för man ser gårdakvarnar men
man ser skiten med

Jag har inga starka armar att bära dig på
jag är inte mycket, inte mycket att titta på
men du kommer aldrig att behöva ljuga igen och
du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen

Så många broar jag bränt,
ingen tog mig riktigt över,
men jag går inte isär
när jag går med dig


Låt det förflutna vara glömt.

Då tänker du högt
och skriker tyst.

för gamla tiders skull

Du ger mig inga löften
och du ställer inga krav

Du ser mig som en jämlik
jag beter mig som ett barn
En ängels tålamod
En djävulsk envishet

Du ska lämna mig här ensam
Du ska lämna mig igen
Du måste lita på mig nu

Det är inte bara rädslan
som har bundit mig vid dig
Du måste lita på mig



November är en mur av våt betong.

Du kommer alltid i tid
Men jag har aldrig sett dig skynda
Det slår mig när jag ser dig gå iväg
så rak i ryggen så mjuk i hållningen
Du är som en förtrollning

Som gör att man älskar dig

Jag gör dig så illa ibland
Jag ser spår av dina tårar
Du väntar ingenting och du har alltid
haft så lätt för att förlåta
Bara en av tusen små gåtor


Så långt bort från den här världen.

Jag har förlorat mina orienteringspunkter
Jag simmar i grumligt vatten
Ta mig med så långt bort som möjligt
Landskapen glider förbi och dimman skingrar sig
Tack vare dig andas jag på nytt

baramassakärlek

med hjärtan av betong
min kära sockerläpp och jag
faller då vi är av samma sort 
 
 

Mumford and sons, ni får mig att avlida på ett bra sätt

So watch the world tear us apart.
These days of darkness
Which we've known
Will blow away with this new sun

Lars winnerbäck♥

Jag antar att du gömmer dig under täcket nu inatt;
Denna kalla natt. Det är ett sätt att stänga av.

Som ett obehagligt allvar drar sig hösten in i stan.

En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"

En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Time to feed the monster

Lie to get what i crave
Lie and smile to get what's mine

K.B

Ingen andlös sommarnattshimmel
når så långt in i evigheten,
ingen sjö, när dimmorna lättar,
speglar sådan stillhet
som den stunden 

då ensamhetens gränser plånas ut
och ögonen blir genomskinliga
och rösterna blir enkla som vindar
och ingenting mer är att gömma.
Hur kan jag nu vara rädd?
Jag mister dig aldrig.

där att trampa ner varann blir en taktik

Kroppen skälver när du vaknar
hjärtat imploderar i ditt bröst
svetten kommer när du somnar
hjälp till självhjälp ingen större tröst
”nu får du sluta gnälla så förbannat”
skrek dom till dig där du låg
nu står du mest i köket med din lampa
och blinkar ut din enda monolog

Rolig och pratglad, sen jagar jag dig med blodiga rakblad.

Jag injicerar hela min kropp med infekterat blod i spruterna och
äter bara smittade tjurar för att bli smittad av galna ko-sjukan
 
 
[6 apornas arme är nog de bästa på att skriva kingtexter]

godmorgon

 du mig din famn och på nåt sätt så var det det enda som kunde ta bort rädslan

Injicera all din ondska in i min menlösa kropp

jag dränker mig själv i ett hav av becksvart melankoli

37 grader Celsius är allting som behövs


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0