November är en mur av våt betong.

Du kommer alltid i tid
Men jag har aldrig sett dig skynda
Det slår mig när jag ser dig gå iväg
så rak i ryggen så mjuk i hållningen
Du är som en förtrollning

Som gör att man älskar dig

Jag gör dig så illa ibland
Jag ser spår av dina tårar
Du väntar ingenting och du har alltid
haft så lätt för att förlåta
Bara en av tusen små gåtor


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0