Allt det här var oplanerat, oddsen är emot oss nu.

Det fanns inget som kunde röra oss.
Men du vet att jag var lika rädd som du.
Det fanns så mycket att se så jag släppte taget om din hand och du försvann.
Du vet att jag var lika rädd som du.

Nu faller snön och mörkret är en mördare
som kväver varje kreativ tanke som vi någonsin tänkt.
Men du och jag, vi dansar än, ett krig, ett spel, en lek, ett skämt.
Vi kunde aldrig enas ens om musiken.

En del vänner kommer tillbaka.
Men det är alltid dom som försvann som får oss att ligga vakna
trots att vi glömt bort deras namn.

Andas in och andas ut, orkar jag så orkar du.


Åh fan va fint, så jävla bra. Bästa kent♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0