Kentforlife.

Och dom säger att stan har blivit tyst och ful och öde älskling
Att det kommer bli en lång kall vinter
Jag har lärt mig att saknaden är värst när nån har sovit som ett barn
Genom en iskall vinter

Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
och hjälp mig jag behöver dig igen

Och du känner att staden är precis som staden alltid varit
I väntan på en lång kall vinter
Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
Genom en iskall vinter

Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag


Säkert

Och det här är vad alla har sagt om dig
Håll dig borta från honom han kommer att såra dig
Det här är vad alla har varnat mig, hej;
Du är så bräcklig det kommer att krossa dig
Det här är vad alla har sagt om mig;
Håll dig borta från elden, gå inte ute, bär alltid mössa,
klä in dig i wellpap, för du kommer skadas, ge dig aldrig hän
Du har så veka leder, du kommer skrapa dina knän

Och det här är vad magen säger om dig
Du gillar mig för mycket det måste vara något fel på dig
Det här är vad hjärnan har sagt om mig
Jag måste vara galen, jag har aldrig känt så mycket
som när jag är med dig, jag har aldrig känt
så mycket som jag gör när jag är med dig
Jag har aldrig känt så mycket
när jag är med dig


Look back with no remorse

Tried to hide his tearz in a world of fun
But loveless bedrooms filled with doom
Bring silent heartache July to June
Woon over new young hot flame
Mourn the memories later
Laugh now aligator


Du klagar men du klagar dumt

Ditt öga ser allting så skumt.


Coco

Pimps, queens and criminal queers, all those beautiful boys, tattoos of ships and tattoos of tears.


Allt tar mig till samma botten dit ingen ånger når

Kom ligg intill
utspädd, utspilld som jag
var du än är, vad du än vill, kom ligg intill

All denna iver efter liv tog mig ända hit
utspädd, utspilld, avställd
Men jag upptäckte stjärnorna bara är fyrtorn
 och det är nog kanske här jag ska bli kvar
så jag glömmer vad jag sa, glömmer hur jag bad;

Punktera min tro och släck mitt hat
all min längtan, allt jag har
ge mig din hand eller ett ankare
bara något som sätter stopp
Punktera min tro och släck mitt hat
allt jag burit, allt jag spar
ge mig din hand eller ett ankare
tar mig till samma botten ändå

Stå helt still
upprätt, livrädd som jag
slumpen kanske för mig ända dit
All denna törst efter något hålla i tog mig ända hit
upprätt, livrädd, avvärjd

Men som allt annat brann kvällen ner till glöd
och jag såg sprickor i himlavalvet och gav mig iväg
Lämnade kvar minnet av hur du tog min hand
innan bomberna föll innan hoppet kom till sömns
Gav mig ett löfte om något högre, någon annanstans
"Om hur lång tid, i vilken famn, i vilket liv?!"
Jag tittade upp och jag såg flygplanen, eller var det svalor?
jag är tyst, här upphör spåren, boken stängs
Du sa: Allt har ett slut
Mitt börjar här och nu.

Det är ett inbyggt fel

Som musik man bara hör
när man kan tala samma språk
När man delar alla hemligheter
Stora som små

Och jag stal något du ändå ville ge mig
Försökte älska det jag tog
Men ärligheten, respekten, kärleken bara dog

Och jag stal något du var beredd att ge mig
Du förlät mig, jag kunde inte se dig
i ögonen, förlåt älskling
jag gör det snart igen


Livet byter färg för fort

Kroppen skälver när du vaknar
hjärtat imploderar i ditt bröst
svetten kommer när du somnar
hjälp till självhjälp ingen större tröst
”nu får du sluta gnälla så förbannat”
skrek dom till dig där du låg
nu står du mest i köket med din lampa
och blinkar ut din enda monolog


Växte upp och blev ett vidrigt barn

På mörka gator vinglar jag fram
Allting är stängt, släckt, och låst

Kärlek och längtan bor i min famn
Grannar med ångest och gråt
Oftast hälsar dom på hos varann
 
Om man faller för sitt hat
och blir rädd och desperat
kan det rätt av bli frågan om panik
då blir man så lätt till djur som flyr in i en bur
där att trampa ner varann blir en taktik

Det är möjligt att du är ett svin
men det är jag med.



Jag vill inte vara den som du har sagt jag är

Klar med all drama, klar med all panik
klar med all trauma, klar med min tragik
ser du hur det ljusnar bortom Eriksberg?!
det har var’t för mycket svart
ja, det är dags att byta färg

Led på sista chansen, led på alla svar
led på sista gången, led på hårda dar
led på fula vanor, led på att va led
led på alla sagor, så förbannat led

Människa utan ilska, människa utan lust
människa utan synder har gjort en stor förlust
människa utan sorger, människa utan hopp
vill inte dricka ditt blod, vill inte äta din kropp

Jag måste upp, bort, ut


Meningsfullt våld

Du tog vägen över sjön
för att se när isen sprack
Du gick utan mat och sömn
för att odla fram en hjärtattack
Det var så länge sen du log
att det är knappt du minns det själv
Ditt hjärta är en snårig skog
Där mörkret faller innan kväll

Det spelar väl ingen roll
om du tappat tron på allt
Håll ut en sista mil
och få igen det tusenfallt
För döden har du alltid kvar
som en sista lekkamrat
och du får gärna va med mig
fast du är tom och desperat


Kroppen skriker efter sömn men hjärnan säger nej

Såg dig dö i höstas och jag tror jag följer med
men jag är bara 21 och du blev 23
men olyckliga människor, dom är ofta till besvär
och vi är nog för svaga för att klara av det här

Vissa skriver dikter, andra skriker: "LEV"
vissa sjunger sånger men - jag skriver brev
det brevet som jag skrivit är det sista som jag gjort
men lite finns att säga, för att allting gick så fort

Men jag vill hellre va där än att leva en dag till
så ta mig till den värld där man kan göra som man vill


Idgaf, vi skyller allting på våra fyllehuven.

Vad är det som krävs för att stanna kvar
som inte är säker men aldrig tvivlar
som inte har nån storlek alls
inte har någon genans
Som får en att ropa till balkongen "kom ner!"
får prästens dotter att rymma med en knarkare
som får en att säga i natten 'jag behöver nåt starkare'


Den får en att darra som höstlövet
den får en att vissla i mörkret
den är en stulen bil som kär iväg nånstans med dig
utan ljus och sen rättegången

Vad är det som inte kan repareras, censureras,
som inte har nån rättvisa,
som inte är blind, men gömmer ögonen i händerna
som inte har nån anständighet
inte behöver kläs upp i skönhet
den kryper inte för nån
den väntar inte på nån


Är det mörkret, stressen, stockholm eller livet?

Jag är en av alla dom
som har ett liv utan nätter och utan dagar
 som kan gå vilse när som helst
som går och tror att livet ordnas upp med tiden
som kan ge upp när jag är söndagkvällsförvriden
som ser nåt svårt i dessa jämngrå vinterdagar
som skyller sina sorger på den här planeten

Kan du känna likadant?

Att allt man gör är bara plast och faktiskt föga intressant
Att man vill försvinna när det känns som mörkret klagar
Att ibland är allting kaos och man blir mörkrädd mitt på dan,
om du är hyfsat likadan, kan vi gå vilse genom stan?


JAG OCH MIN POPPIGA DEPPBLOGG♥ lol på allt.

Det är sensommar Sverige
Jag är på väg härifrån
Jag kan inte förklara
Jag stänger av telefonen
Jag kanske super mig full

Jag glider ifrån allt
Vad var jag en gång?
Jag förlorar mitt fokus
Vad drömde jag om?
Jag skulle aldrig få säga
Att det var enklare förr
Jag ser mig i spegeln
Det är en dålig dag
Är det honom jag känner?
Är det han som är jag?

Det blåser osunda vindar
Det gör mig dämpad och sval
Men det är sällsamt vackert

Rör mina händer
Du måste förstå
Jag orkar inte förklara, försök och se det ändå
Det gnager mitt sinne
Det är som overklighet
I varje blinkande fönster

Jag kunde ställa mig naken
Jag skulle mena en del
Men ett dreglande lejon
skulle ta det helt fel
Jag hade massor av idéer
Jag hade vägen klar
Jag hade tusentals frågor
och tusentals svar

Lars winnerbäck tja♥


Sista

Att du inte vet vad du vill är alltid någonting annat du inte kan förklara, du saknar det så förbannat.
Och all den törst som du släcker väcker spökena till liv, först när minnet är raderat  blir glädjen intensiv.


Står du som jag, på din balkong och vilar i kaoset som var?

Stjärnorna lyser väl lika klart i din del av stan?


Har busat bort mitt vett

Jag ser tillbaks på mörka moln
Som heter ånger sorg och skam
Dom kanske krossar mig en dag
Men till dess var det jag som vann


Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel, lev med det

Det är inte hur man har det
Det är hur man tar det
Och när man längtar tar saker tid
Det är nåt mellan oss, mellan oss och världen
För långsamt, för snabbt men aldrig i takt

När jag tänker efter såhär långt efter
Så kan jag se hur fel det blev

Minns hur illa orden lät när du skrek, men just det ljudet
växer o jag älskar det. Nån som är arg och bryr sig.
Det är meningen, snälla kom och skrik igen.

Ångesten gamla vän kom och sitt här  på axeln så rider vi ut natten.
Ungdomliga ångesten, jag är för gammal för att ha den
men det är inte jag som bestämmer.


Varje flygning blir en snabbkurs i att gå under

Jag har en vän jag aldrig saknar
Jag har en dröm som slagit in
Och jag märker inte ljuset som smyger in

Och jag ska tänka före handling
Vända andras kinder till
Jag bara väntar här tills mörkret behagar försvinna

Känsla av frihet tyngre än sorg
Du är en vän jag lärt mig sakna
Du är en dröm under konstruktion


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0