Är det mörkret, stressen, stockholm eller livet?
Jag är en av alla dom
som har ett liv utan nätter och utan dagar
som kan gå vilse när som helst
som går och tror att livet ordnas upp med tiden
som kan ge upp när jag är söndagkvällsförvriden
som ser nåt svårt i dessa jämngrå vinterdagar
som skyller sina sorger på den här planeten
Kan du känna likadant?
Att allt man gör är bara plast och faktiskt föga intressant
Att man vill försvinna när det känns som mörkret klagar
Att ibland är allting kaos och man blir mörkrädd mitt på dan,
om du är hyfsat likadan, kan vi gå vilse genom stan?
Kommentarer
Trackback
