A.



 


an.

Och jag minns dig när jag vaknar
som pilar mot min kropp


Och jag minns dig innan sömnen tar mig
små tistlar i mitt bröst
Och jag hoppas att du inte har det bra
Jag vill att du ligger vaken som jag


Här är jag som trotsar alla nätter
Här är jag som mot ödet förklarat krig


Vad är det för andra himlar som du hittat?
Jag sitter vid fönstret för att få se livet fladdra förbi

Väck mig, släck mig
Har du en gång släppt in mig är det där jag blir kvar

Mitt liv blev bara en skamfläck i historien
Men den är min och jag vill slösa den dig

Min kropp är bara ett skal utan mening
Det ekar mindre när jag fyller mig med dig

Jag söver mig med böcker och musik

Du blev den längtan jag längtat
En ny sorts fjärilar i magen

Och alla minnen som du blir kvar som
blir det täcke jag bäddar ner dig i

Här är mina två händer som inget griper
Ser bara på hur du glider ifrån

och jag såg dig lägga glassplitter i gräset
och jag såg dig bilda pakt med myggorna, bilvraken och tistlarna
och du lärde mig vända ryggen till världen som vänt ryggen till

Du borde passa dig för herren och hans dom
Du borde akta dig för hans vrede och hans ord
Du sa: Kom ner till mig Gud, i mitt mörker finns plats för fler

Och meningen med livet var mest en känsla som kom och gick
jag har mina skäl, en avskedsfärd jag har mina skäl, så tack och hejdå!

Alla ni kent skitsnackare.

Läs. Det här är så fint. Det är så jävla bra, jag känner typ att jag kan tatuera in varensa ord på armen för att jag för före.
Det här är extraverserna ur Mannen I Den Vita hatten 16 år senare, och jag har tagit ut det som jag dör för.

Och jag har svårt att visa känslor
när det inte gäller oss
Och jag har aldrig haft en åsikt
Aldrig burit några kors

Och han som stirrar ut från spegeln
Det kan väl inte vara Jag?
När blev jag så ful & trött & gammal
så ensam, feg och svag
Och när man hatar den man blivit
Och man föraktar den man var
Så finns det ingen Gud i världen
Som kan ge dig något svar
Förutom: Vi ska alla en
gång dö

Så du tog min hand i vimlet
och sa
: Älskling allt är skit!
Och mitt cyniska hjärta flimrar
när mitt livs kärlek drar sin kniv
Du sa: Vi följs väl åt till himlen
men gör det bästa av vår tid
Och jag hör klockorna som ringer
För världens äldsta raggningsreplik
Du sa: Älskling vi ska alla en gång dö

Jag har alltid gillat svaghet
Som sex & skryt & knark
Det finns alltid som en utväg
Och jag har aldrig varit stark
I min skalle brann en motsats
En skogsbrand i en park
Där hundratusen apor
Fyller tonårsblanka ark
Med orden: Vi skall alla en gång dö

Och jag ska skydda dom jag älskar
Med hjärta, kropp och själ
Jag ska skydda dom mot livet
Som är hårt & fult & skört
Jag ska ge dom allt som blir kvar
När jag är färdig med det här
Jag ska ge dom nått som hjälper
Mot en ond och giftig värld
Älskling vi ska alla en gång dö

<3


ja

Det är tårar
Kan man gråta som en karl?
Snälla Du förlåt mig
Jag glömde vem Jag var
snälla sluta lyssna
Glöm allt Jag sa
Jag mår bra
Du måste lämna mig i fred


<3

jag var full och jag var dum och jag ramlade på allt.


Förbjuden love.

Jag älskar Dr.Martens men kan ej andvända skiten. Så jag få köpa vego shoes istället, hatare.

Vegetarian Shoes

 
Dr. Martens. Sån jävla skillnad är det väl inte?
 

Jag vill leva i en värld där sångerna blir verklighet

Den fantastiske storstadsromantikern, den perfekta skapelsen. Han som lyckas göra natt dag.
Han är svår att ta kål på. Och han är mitt enda hopp. I denna så olyckliga värld.

 





världens asbästaste.

I spend time to try to get to know you
As life passing by, I show you my heart
I couldn't be my true

I spend "trimes", despite of everything that I've lost
I put my trust in you, isn't it obvious that I do love you?

"if all the hands are too descrine"
Let's make out in the middle of four street
If this flowers just ain't enough for you
Help me god to tell me what to do
Couldn't be more true, isn't it obvious that I love you?

I get down on my knees to get you walk and run
And to please your need to be connected with me
In everyway you can

"if all the hands are to descrine"
Let's make out in the middle of four street
If this flowers just ain't enough for you
Help me god to tell me what to do
Couldn't be my true, isn't it obvious that I love you?
Isn't it obvious that I need you?
Isn't it obvious that I love you?
Isn't it obvious now?

Couldn't be more true
Isn't it obvious that I love you?
Isn't it obvious?

[Erik Hassle]


-

Jag har förlorat mina orienteringspunkter
Jag simmar i grumligt vatten
Ta mig med så långt bort som möjligt
Landskapen glider förbi och dimman skingrar sig
Tack vare dig andas jag på nytt


Jag vill fortfarande

Jag ska tatuera in: 13 på knät eller typ mitt på foten
Eller: Rostiga cyklar och gummidäck, på handleden.
-agusti 2008

Helsingborg 2008.

"Håkan berätta innan han körde brännö serenad att han hade träffat en dam som han gillade mycket och hon bodde på andra sidan jorden, så när hon skulle hem följde han henne till tågstationen och när han vinkade hejdå så kände han att den rann tårar ner för kinden och han såg att hon också grät.
Och när han var påväg hem grät han jättemycket och han ville att ingen skulle se det så han gick till ett träd där ingen såg han och grät. Och det var natalie han snackade om, nu är dom tillsamans och har 1 barn, lixom hejdå jag dör."

asså.

Sånt som gör livet lite mer underbart.


När han kör den här låten livet dör jag varje gång. Hjärtat går i 1000 bitar för att det är så bajsvackerunderbart.
Och så står alla(jag) och gråter/skriker halsen av sig, jag älskar det.

Ska tatuera in nått håkan citat eller något på mig, för han är den som räddat mig.

Lycka.


Jag vill bara ha september. 4& 18.


 


Vi är fula, äckliga, babys, kolmas, men det är helt ok.

  

  


alltså.


Josh Beech. Omg.








Jag och Frank Sinatra.

Skrivet av Mannen 1991, när han var 17.

Jag tror inte ens att hon vet vem jag är. Nej, det gör hon inte. Hur skall jag bära mig åt då? Rädda henne från att bli överkörd av en spårvagn... Kidnappa henne och tvinga henne att tycka om mig... Herre Gud! Jag som... råkar vara en av de särklassiga och... och mest storartade och mest komplicerade och... och storslagna (och snällaste) pojkar på den här skolan. Som Frank, den perfekta skapelsen, född att lyckas, att häpnas, att dyrkas. En dag blinda, söta flicka, ja, en dag skall JAG också lyftas upp och absorberas från den här mänskliga, dödliga världen.

Hon riktigt utlånar mig, spottar på mitt hjärta. Flickan i blommig klänning. Hon med ögon av silver, med hår av guld, med kinder som rosor, hon med lockar som vågor, hon som alltid krossar mig under foten... Kras

Komplex klockan tolv

Jo, så är det just nu. Är kärlek kanske bara en sak för idioter som jag? Jag vet faktiskt inte. Annars är jag väl ganska nöjd. Fast jag helst vill se mitt namn tatuerat på hennes bröst. Nöjd på denna olyckliga planet. Jag riktigt frossar i olycka, det höjer mitt självförtroende, glad över att jag inte är den ende som krossas under vackra fötter.

Dömda till att le, ständigt glada. Gråter dom någongång? Jo, det gör dom säkert. Precis som jag. Bra. "Nog är vi väl på väg mot helvetet i alla fall", tänker jag ibland. Hela jordklotet, allihop, till och med gudarna, förmodligen också min bästa vän Frank. Den fantastiske storstadsromantikern, den perfekta skapelsen. Han som lyckas göra natt till dag, Frank, min idol och min vän. Han är svår att ta kål på. Och han är mitt enda hopp. I denna så olyckliga värld.


- Men jag vill leva i en värld där sångerna blir verklighet.
Det måste finnas ett sånt ställe. Det bara måste! Det måste!

Och Frank Sinatra svarar: Ingenting.

Hej jag smälter.

Alltså. Omg. Så satans jävla snygg.


en av dom bästa.


Låten är så jävla fin.<3

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0