fuck off

jag är en trasig apparat
jag är en gammal fantasi
jag är nåt som måste lagas
och sen skyddas från skiten vi lever i

jag är allt som du valt bort

varje vardag är ett fritt fall
fast lite mer nyanserat
jag är det vilsna i ditt skratt

jag är den största förloraren
i min hjärna råder diktatur
jag tror att det är jag som väljer
men mitt liv är ett fängelse jag aldrig tar mig ur

jag är tveksamheten i orden
du är saknaden som jagar mig
du är det enkla i sommaren
och enkelheten klär dig.

Och jag leker med döden
Och du frågar vad fan jag gör
Jag säger jag leker bara med döden
Det är det som droger är till för

Och jag ser att du e trött nu
Men du tar min hand ändå
Och jag vet att det finns inget jag kan ge dig
Min älskling jag hatar att det är så

Du säger livet e en gåva
Jag säger livet e dom nätter
Då jag inte kan sova

Det har blivit svårt att älska, när all kärlek lett till besvikelse.

Vi ångrar vad vi ångrar och vi glömmer vad vi kan
Ja det var drömmar, löften vi aldrig kunde hålla
Om vi kunde sluta fred, om vi kunde komma fram
Till vad vi faktiskt kunde få, var vi tvungna att förlora

halva mitt hjärta är ett pophjärta. och nästen hela, eller hela, den halven är håkan hellström.
jag skulle kunna skriva tusen sidor om musiken, om känslan på konserterna och allt annat underbart. men jag tror ingen skulle orka läsa det. jag tror heller ingen orkar läsa det här. jag skulle också skriva om hur otroligt mesig jag kan bli när det kommer till håkan. hur jag kan typ ligga och dö på golvet och gråta, fast jag egentligen sitter på en stol, och om hur jag vill skrika, skratta, gråta, döda någon och hur jag skulle kunna springa miljoner mil på grund av lycka. och så skulle jag skriva att jag dog, svimmade, avled, när håkan kysste min hand, och om hur jag kan börja gråta när jag tänker på det. och ja, som sagt, jag kan bli, eller bli, otroligt mesig när det kommer till håkan hellström. nångång kommer jag skriva om allt. en 17 årig tjej som har en litet pophjärta.

  

  

jag släpper din hand
för ett helt vanligt återfall
för att få nåt förstört
det var fel som jag sa, det är sant som du hört

kära vänner i ljus och i mörker
i växlande väster och öst
är ni alltid mitt hopp och min helande tröst
min helande tröst

om nått som skruvat som tv får har färger, varför kan inte männsikan få ha det.

Bara långsamt, långsamt lämnar vi
Och allting som är fel
Ìngen ser nåt, ingen vet, bara stänga av allting som är
som är nere hos er.

  

  

Brian Warner. Jag gillar Manson mer tror jag.

håkan underbara hellström.
lycka och livsglädje. för min del.
sitter & bölat halft till aprilhimelen, nu blir jag sådär töntig igen, typ hjärtat krampar och jag dör & gråter.
jag vill ha sommar & se håkan live, skrika halsen av mig, gråta och vara sådär glad som bara han kan få mig. he.
jag är en av 5660606 människor som älskar håkan. jag vill vara det enda. okej?

han är mannen.

det finns inga ord för hur mycket jag älskar den här låten. seriöst, haha, så jävla underbar.

Drink, It's All you can

min the jam kärlek is back.

Är hemma från göteborg nu. Känns sådär. Eller rättare sagt, känns skit. Fast samtidigt bra. När jag blir stor ska jag köpa lägenhet där. Får sån jävla ångest. Så jävla töntigt egentligen, alla frågar varför vi(jag och linda) alltid åker till göteborg, haha vad fan ska man svara, nä alltså hatar stockholm ibland, måste komma bort från lite skit osv. Menmen, livet är allt bra knakigt ovh om ca 2 veckor åker vi dit igen. Förstör saker och är dumma i huvet. Jag och linda.