Håkan Hellström.

Det är så mycket sommar över den människan, lyssnar på han nu för första gången på flera månader och känner en extrem jävla lycka. Är väldigt glad över att jag såg han förra sommaren i göteborg med Linda för kommer inte kunna se han nu i sommar, menmen. Det var i alla fall det finaste ever, stod vid gallret och ville spy av nervösitet, mina ben skakade och jag kunde faktiskt nästan inte stå upp men det gick bra i alla fall. Tänka sig att en människa som man inte ens känner, men har varit så dödskär i så himla länge, kan få en att vilja gråta sönder sitt liv bara man ser personen. Förevigt Håkan Hellström.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0