ivetlivetlivet

 
Jag älskar att jag kan känna mig så jävla stark, taggad på allt som har med livet och göra och känna att jag kan klara av allt. Men jag hatar att jag på 3 sekunder kan fall sönder och smälta ihop till en ångestpöl som bara får mig att känna mig dålig, hemsk, och bara jävligt fel. Känner bara hat, magont, och obehag. Vill ha någonting att se fram emot så jag kan se någon ljus i den mörka tunneln som kommer och stör min vardag lite då och då, men vad skulle det vara? Det ända som skulle kunna vara kul är någon utomlandsresa, eller jobb, lägenhet, nånting som ger en lycka och som inte får en att känna att man står och trampar på samma ställe hela tiden. En sak skulle ju kunna vara att ta tag i min sorliga liv jag lever, vilket jag hade tänkt göra förra veckan då jag kände den där EXTREMA livsglädjen och "YES! NU MIKAELA, nu jävlar ska du fixa detta", söka jobb, känna mig normal, men det bröjade med att skriven strula, word funkade inte och jag blev  asarg. Men jag sökte i alla fall 2 jobb via mail, kändes helt ok. Men men jag vet att det är bara jag själv som kan fixa till mig, behöver hjälp på traven och det kommer jag nog få. Så jag hoppas att nästa år kommer jag inte falla isär lika lätt som jag gör nu, och jag hoppas att jag har ett normalt fungerande liv då och är lycklig på heltid.
 
 Och samtidigt som jag satt och skrev detta kom jag och tänka på fina IAMX och den här underbara låten. 
Så jävla äckelbra är det, så fint och så deppigt. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0