fuck off

 

Man ska aldrig någonsin ta någon för givet, man ska inte vara ovänner med sina käresta och man ska inte vara otrevlig mot dom man älskar. För man vet aldrig vad som händer nästa dag, eller vad som kommer att hända 1 timme efter man haft det där extremt onödiga bråket som händer alltför ofta. Det är inte alltid enkelt att visa dom man älskar kärlek, även fast man älskar dom så mycket så att man kan gå sönder, så kan man inte alltid hålla humöret uppe men om man bara stannar upp i nån minut och verkligen tänker efter är kanske det du precis sa till den personen extremt onödigt och då är det mycket skönare att lägga det åt sidan istället för att säga något dumt.

 

Min pappa försvann en tisdag, dagen innan på måndagen bråkade vi om en handduk som låg på golvet i badrummet som var ett standardbråk för oss. Det var inget jag ångrade eller hade ångest över, eller har ångest över nu, för det var så vi var. Vi tjaffsade alltid, men vi älskade varandra så innerligt mycket och det vi bråkade om för 1 min sen var borta i våra huvudet på 10 min. Min pappas pappa, alltså min farfar, försvann också från sina älskade helt utan förvarning och är nu med pappa någon annanstans och har det fint. Så man ska aldrig ta någon för givet. Verkligen aldrig. För någon kan dras bort från en dagen därpå. Och man ska visa sina djur kärlek, för dom kan likasom människor bara försvinna utan förvarning och lämna ett stort hål i hjärtat. Och när något sånt har hänt blir man någon annan, man börjar tänka annorlunda och beter sig inte som förr.

 

 

Jag älskar er, mina vänner för utan er skulle jag inte klara av vardagen eller känna någon slags glädje. För utan er skulle jag heller inte ha träffat mina alldeles för underbara pojkvän Andreas på nytt och som har fått mig att orka överleva vissa dagar då jag bara velat försvinna, såhär kär och lycklig har jag inte varit på år. Utan er, min andreas och mina vänner skulle jag vara halv.
Men utan min släkt och familjens vänner, som jag dock ser som min släkt, skulle vi, jag mamma och Liam inte riktigt fungerat som människor tror jag. För det stödet vi fått efter pappas bortgång har varit så enormt och jag kommer förevigt vara evigt tacksam till er. Och så min förebild och älskade mamma Ulrika, som är den bästa mamman jag någsin kunnat önska mig, så stark, modig och bra som hon är vill jag också bli någon dag.

 

Ni är det finaste jag vet.