Jag ler mot mig själv men jag känner för att gråta.

 
Punktera min tro och släck mitt hat
all min längtan, allt jag har
ge mig din hand eller ett ankare
bara något som sätter stopp

Punktera min tro och släck mitt hat
allt jag burit, allt jag spar
ge mig din hand eller ett ankare
tar mig till samma botten ändå

Stå helt still
upprätt, livrädd som jag
slumpen kanske för mig ända dit
Men som allt annat brann kvällen ner till glöd
och jag såg sprickor i himlavalvet och gav mig iväg
Lämnade kvar minnet av hur du tog min hand
innan bomberna föll innan hoppet kom till sömns
Gav mig ett löfte om något högre, någon annanstans
"Om hur lång tid, i vilken famn, i vilket liv?!"
Jag tittade upp och jag såg flygplanen, eller var det svalor?
jag är tyst, här upphör spåren, boken stängs

Du sa: Allt har ett slut
Mitt börjar här och nu.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0