fuck off

Jag var i ett varuhus med veronica och en väktare sa till mig att nu kommer vi dö, men du ska vara glad att du har valt kläder själv. När han sa det sprang jag och veronica bara men i allt springandes så brann hon upp, när jag såg det sa hon lungt och stilla att "jag älskar dig" samtidig som jag skrek samma sak och skrek förlåt hur många gånger som helst, men hon log och brann upp.
Jag brann upp samtidigt som henne och kom till ett ställe där jag hörde pianomusik, jag hade på mig en vit siden pyjamas och sanna stod brevid mig. Det var då jag förstor att jag var död. Innan jag rirkigt greppade allt så kände jag en känsla jag aldrig känt förr, det var en sån extrem lättnad och lycka jag kände, pianomusiken spelades och jag såg pelare och en ljus bro där det kom ut massa män, och så såg jag pappa. Han hade på sig vita kläder och gick på sitt sätt, så jag sprang fram till honom, jag skrek och var panikslagen men samtidigt så lycklig för att jag förstod att jag var på hans sida nu, och nu ska jag alltid få vara med honom. 

 

När jag sprang till honom så stod alla andra män/pappor på en rad, den bilden av pappa jag hade sett hade försvunnit och jag blev jätteförvirrad samt ledsen och gick längre fram och förbi alla andra och då såg jag han stå men en av våra hundar, eller han stod med någon hund men det var någon hund jag kände. Men när jag kom fram till pappa så hade han svarta kläder på sig, och i drömmen tänkte jag att "varför har han svarta kläder på sig?" En svart kavaj ungfär. Och jag täntke att "begravdes han med det här, gillar han dom här kläderna?" Efter att jag tänkt dom tankarna kollade jag upp på pappa och han hade stängda ögon. Han stod och blunda och jag vågade inte säga någon eller röra vid han, jag stod bara där och förstod inte riktigt vad det var som händer. Och då vaknade jag. 

 

När jag vaknade var jag i chocktillstånd, det var en av dom verkligaste drömmarna jag haft med pappa och jag började gråta direkt, fick panik för ville röra vid honom, säga hej eller bara se han i ögonen. Men jag antar att jag inte rirkigt var redo för det. Vad jag menar med det är att jag tror att man kan träffa någon man saknar som gått bort i drömmar. Personen som gått bort kan ta kontakt med en i drömmar och prata med en, krama en eller förmedla något. För den som inte tror på sådant tycker nu att jag är dum i huvudet men alla är vi olika. Och det var den dagen då jag var som ledsnat. Jag drömmer nästan alltid om pappa, men då är det att vi i familjen gör saker och att han bara är med, jag säger till han att han måste gå för att han är borta men han bara ler. Den här drömmen var annorlunda och jag hoppas att jag drömmer om dig igen pappa, att jag får prata och krama dig.