du är en virvelvind av LSD och andlöshet

i trappan ner från tredje våningen
du tar min hand i din, dörren bakom slår igen
och båda två var stumma, låtsas som inte något hänt
jag ser dig bara som en skugga under månljuset

och vi går mellan villorna längst backen bort från festens sus
alla gifterna runt i våra huven börjar ebba ut
över den stora tomma fotbollsplanen som är täckt av grus
och den vackra ljumma sommarkvällen som är nästan slut

går sakta över i den stjärnklaraste natten
har du tänkt att livet, allting, hela världen är så vacker? 
där i mitten av en kyss som får dig sväva över marken
bara slungar dig ur vardagen som släpar dig på backen

jag känner smaken av din tunga när jag andas in
för dina kalla händer djupt under mitt varma skinn
så länge rymden är oändlig är jag alltid din, din

I staden där jag trodde att jag träffat alla,
fick du mitt hjärta att stanna.

tvåhundra meter fyllt av färgerna jag aldrig ser
du är en virvelvind av LSD och andlöshet
och jag är så försiktigt och trevande kär
så jag säger inget om hur länge jag velat det här

kom tätt intill mig jag vill höra dina svarta tankar
när världen tappar andan. 

men vi är på låtsas, och vi bara låtsas
låtsas att stan lyser lila
och det är helt ok med mig, att vi bara hittar på
att vi bara hittar på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0