Är livrädd för att tänka framåt men är rädd för att fastna här.
Det enda jag och min kropp orkar göra om dagarna är att sova och dricka kaffe, och kanske ta mig in till stan för att dricka öl. Hjärnan hänger inte med längre. Och det är vädligt störande. För vad är det för jävla liv egentligen.
Kommentarer
Trackback
