Unkna lukten av två som låtsas att det är okej att vara själv

Jag vet varken in eller ut längre
Men jag såg den skarpa kurvan kring din mun
Berätta för mig om det är sant
Att den har hämtats av sparvarna
Förts hit över ängarna, godkänts av änglarna
Landat på dig

Du är skön alltigenom, min älskade
På dig finns alla fläckar

Och det här är det enda som plågar mig:
Helt och fullt kan du aldrig bli min
För aldrig kan jag och aldrig ska jag
Träda in i ditt skinn

Och det här är vad som äter mig:
Helt och hållet ska vi aldrig smälta ihop


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0