Förlorar mig själv i pop som kent, håkan och winnerbäck.
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla,
Jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling, vi ska alla en gång dö
Du tog min hand i vimlet
och sa: Älskling allt är skit!
Och mitt cyniska hjärta flimrar
när mitt livs kärlek drar sin kniv
Du sa: Vi följs väl åt till himlen
men gör det bästa av vår tid
Och jag hör klockorna som ringer
för världens äldsta raggningsreplik
Du sa: Älskling vi ska alla en gång dö
Jag har alltid gillat svaghet
Som sex & sprit & knark
Det finns alltid som en utväg
Och jag har aldrig varit stark
Och jag ska skydda dom jag älskar
Med hjärta, kropp och själ
Jag ska skydda dom mot livet
Som är hårt & fult & skört
Jag ska ge dom allt som blir kvar
När jag är färdig med det här
Jag ska ge dom nått som hjälper
Mot en ond och giftig värld
Det jag vill ha kan inte köpas
Inte stjälas, få till låns
Det jag vill ha kan inte ägas
Det är så mycket större än så
Jag tror vet vad allt går ut på
Jag tror jag äntligen förstår
Att det finns ingen magisk genväg
Ingen rök och inga spår
Och finns ingen enkel lösning
Inget svart och vitt, bara grått.
Man får ta det man blivit given
Och säga "jag älskar det jag fått"
