En livslögn kallad "Tio"

Minns den tid då jag sprang och då jag bad
efter ljus, eller någon annan likadan
Och när längtan i mig skar, efter sömn eller en hand
som inte gav mig val och förde mig med våld någon annanstans

Jag fann ingen ro i era led, inget skäl att dela med mig mer
Och jag fann ingenting som höll mig sövd, ingenting som släckte längtans törst


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0