du är den vilsna världens slav
Du bjuder ut ditt skratt till var och en som önskar få
Men din salta dagg syns tydligt mot din ögonfrans ändå
I desperat jakt på en vän
kan du förnedras om igen
Du skänker mer än nån kan ta
för en sekund av nånting bra
Kan någon ge vad du ska ha
Vill någon se vad du har sett
Kan du nånsin hitta rätt
och få tillbaka det du gett
Natten har sin sång om vilsenhet en trappa ner
Där blinkar lamporna till komp av en maskin
Ett trött och vilset barn av trasig värld är allt jag ser
när du felfritt stampar takt till hysterin
Du har sett drömmar rasa ner
och du vet hur munnar ler
Dom älskar gärna det dom ser
men dom skräms bort om det finns mer
Men du är van vid folks manér
och från din vagga till din grav
är du den vilsna världens slav
du är en tår i svarta hav
Ditt glamourösa hopp om lyckovärld i skymningen
blev en bitter vandring hem i singular.
(förlåt föralla mina moments med den svenska popmusiken, men "det är lätt att bli blödig och nostalgisk")
