i mitt tonårsblanka huvud står allting still.
tycker att hela världen kan äta bajs just nu. hatar att bara sitta hemma såhär för nästan alltid vi denna tid blir jag död. eller död är väl att överdriva satans mycket, men jag går halft sönder. får panik över att det är för mörkt i mitt rum, allt känns så oerhört jobbigt, fel, äckligt och jag vill typ grtåta i 876 år. vet, tja, patetisk tjej, dramaqueen, tonåring, what fucking ever. det suger att känna såhär. hatar att känna paniken eller ångest komma. hatar att må så jävla illa över det. hatar att vilja skrika ut skiten men det går inte. hatar att bara ligga och vara en zombie. hatar skam och äckel känslor. hatar att vara ensam ibland. hatar att jag gör så jävla mycke fel ibland. hatar att hata. jag hatar döden och jag hatar mörker.
spyr i allas face mode.
