JAG ÄLSKAR KENT
Alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Jag har svårt att visa känslor
när det inte gäller oss
Och jag har aldrig haft en åsikt
Aldrig burit några kors
Jag har alltid gillat svaghet
Som sex & skryt & knark
Det finns alltid som en utväg
Jag tror vet vad allt går ut på
Jag tror jag äntligen förstår
Att det finns ingen magisk genväg
Ingen rök och inga spår
Och finns ingen enkel lösning
Inget svart och vitt, bara grått.
Man får ta det man blivit given
Och säga "jag älskar det jag fått"
Så du tog min hand i vimlet
och sa: Älskling allt är skit!
SÅ JÄVLA FINT? den som inte tycker det är fan dum i huvudet.
