Dåtid, nutid, framtid

Vi är barn av våran tid, en produkt av era fel
Formad egocentriskt, och känslomässigt stel
Men de känns som jag skriker, men ingen som kan höra det
Om vi inte älskar oss själva, vem fan ska då göra det?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0