Bitterfitta.
Nu kommer jag låta som en bitterfitta. Men då får jag fan ta och göra det.
Jag stör mig mig på poppare, eller man ska inte dra alla över en kant, men de som skriver fint, eller inte fint, men poetiskt, poppigt, överallt och hela tiden. Skriv så i noveller, när man ska skriva stora saker, dikter, blir så arg.
Eller inte arg, mer irreterad, illamående, vill döda, skrikva, slå sönder och bajsa ner dom. Ok nej jag överdrev där. Men nästan. Människor som ska förklara hur fint allt är, hur mysigt det är och hur vacker hon/han är, hur dens ögon glittrar hela tiden OCH BLA BLA FUCKING BLA. Okej det är väl kul att nån jävel skriver så. Nej. Inte alltid.
Iställer för att skriva när man är ledsen att man vill döda någon på det där fina viset så skriv:
JAG VILL SKÄRA AV HANS(nu är det en han)KUK OCH STOPPE EN PÅLE I RÖVEN, SPY OCH BAJSA HAN I ANSIKTET.
Okej där där var inte ens "brutalt" men du förstår.
Och jag är hellre en sådan tjej som sitter och är skifull, har skitkul, skriker och spyr, än att vara en sådan tjej som sitter på en fest och dricker vin ur ett fint vinglas med en fin klänning i en soffa och inte kan röra på sig för att man måste posa inför kameran som kanske, kanske, bara ploppar upp lite då och då.
Jag kan sitta tyst i en soffa och ha mig, men då är det för att jag är obekväm, blyg, eller inte orkar bry mi.
Det här inlägget var sjukt ondöigt, jättekonstigt osv. Men nu struntar vi i det. För det jag vill komma fram till var:
FAN va jag stör mig på personer/poppare/FDpoppare, där allt ska vara så vackert och fint hela tiden.
