döden ska inte skilja oss åt
Som allt annat brann kvällen ner till glöd
och jag såg sprickor i himlavalvet och gav mig iväg
Lämnade kvar minnet av hur du tog min hand
innan bomberna föll innan hoppet kom till sömns
Gav mig ett löfte om något högre, någon annanstans
"Om hur lång tid, i vilken famn, i vilket liv?!"
Jag tittade upp och jag såg flygplanen, eller var det svalor?
jag är tyst, här upphör spåren, boken stängs
Du sa: Allt har ett slut
Mitt börjar här och nu.
Kommentarer
Trackback
