jag ska klaga så mycket nu för det är så jävla synd mig mig.
jag verkligen hatar kvällar. för då sitter jag i mitt rum framför datorn och hatar allt. känner mig så jävla tom på allt och bara sitter och psykar mig själv till max. kan få värsta humörsvängingarna också, kan sitta och asgarva och tycka allt är så jävla underbart till att 5 sekunder senare ligger jag och hysteriskt gråter och vill döda mig själv. vet, är så jävla över awesome. om jag får ångest dödar jag den med att dricka 98 liter kaffe, men eftersom det är på kvällarna jag avlider så mördar min mamma mig(halft) om jag skulle ställa mig och göra kaffe. så jag dricker 100 liter vatten istället. målar naglarna, tittar på fina bilder på tumblr, gråter till 50-talet osv. brukar också sitta och klippa i mina kläder som jag inte använder, och tro att dete ska bli så jävla mycket snyggare om jag klipper sönder sakerna, men nej. ser oftast hemskt ut. sist klippde jag ett par dickies liknade byxor ganska så korta, lixom, WHY?! ser ju hemskt ut. så nu måste jag klippa de till shorts, men de najs. en av 569 saker som gör mig jätteglad är doo wop. lixom hei, finns det något finare än sån underbar musik? ah fast neh. men i alla fall. har extremt ont i huvudet. klockan är 20 i 10. jag vill inta ta studenten och jag tycker huvudet högt är en sån jävla fin låt.
"Det nya skall komma ur allting som dött, ag stod vid din grav och höll huvudet högt" så fint. hatar orden vackert, fint och allt annat sånt där. men den texten är så riktigt jävla fin. vilket alla av eldkvarns texter är. Bröllopssång #2 är också en låt jag kan börja gråta som en tönt av för att den är så fin.
"Jag var blind och levde i mörkret när du räckte ut din hand"
men nu ska jag lyssna ännu mer på eldkvarn och the boxer rebellion och tycka jättesynd om mig.
