Ge mig en drink, jag är rädd!
Ge mig en drink, mitt självförtroende ligger på botten av glaset och måste drickas upp. Ge mig rus, jag vill våga dansa som änglarna, älvorna, partybrudarna med det läckre topparne som lämnar magen var för åtrådda händer att röra vid. Men ge mg en drink då, ser du inte att jag står här och förtorknar?! Jag är törsdag, jag är rädd, varför är jag inte häftigare, coolare, varför är jag ingen ball brud som aldrig står och hänger i något av hörnen och ser uttråkad och mesig ut. Min själ är törstig. Men kropp är kissnödig. Kön till damnernas är flera mil lång. Ett maratom av knipande töser som var fjortisar när de blev på fyllan för första gången och mådde skit tagen efteråt. Det är synd om människrona. Och jag är en moralliserande tönt som gjorde likadant när jag var fjortis. Varför slutade jag leka då? Varöfr slutade jag dricka läsk på de oskyldiga skoldiskorna? Varför ville jag bedöva mig redan då? Varför är jag så svag varför är människan så svag varför vill mänskligheten söva ner sig själv för att våga existera?
-Ge mig en drink, jag är rädd! Johanna Nilsson
