fuck off

Jag förstår inte grejen med föräldrar som tjatar sönder sig sjävla för att man inte ha städat rummet. Och så blir dom så jädrans glada om man har städat det, typ som om det skulle vara världens grej. Lixom wtf. Det finns så mycke värre grejer som händer än ett rum. Ett stökigt litet rum. Det är ju sjukt hur arg man kan bli på sin käre mor o far för att dom gör  en liten sak till jordens största grej, så arg så att man typ ligger o skakar i ett hörn och vill slå sönder allt i rummet samt alla människor. Ok kanske inte. Men nästan. Och mamma och pappa. Jag städar mitt rum. Jag städar det för att sen göra det stökigt för att sen städa igen. Men man blir så opepp på allt av ert tjat. Och bara för att mitt rum just nu ser ut som ett bombnedslag betyder det inte att jag inte är frisk, eller att jag har en sjukdom eller något, som ni värkar tro. Det är ett rum. Ett rum. Inte typ att världen har gått under. Vilken den värkar göra för vissa föräldrar när ett rum ser stökigt ut.